Ett pulserande porträtt – en lika sinnlig som frustrerad monolog – om Elin Wägner, kärleken och sakernas förbannade tillstånd. Med enkla medel och mycket rörelse skapas ett vibrerande, poetiskt och livsbejakande porträtt av en kvinna som var långt före sin tid – och kanske även vår? Manus: Margareta Skantze Regi: Emilie Strandberg På scen: Amelie Tinnadotter Norrby