Torsten Anderssons (1926–2009) konstnärskap är egenartat, med stor integritet och ett allvar som idag kan kännas både ovant och efterlängtat, men som också omfattar ett slags euforisk glädje och känsla av rymd. Han målade i stort format, distinkta frilagda former upptar ytan – målningar som ofta är ett slags avbildningar av skulpturer.