Med ett avskalat uttryck och spår av psykoanalys och mytologi växer en bild fram av ett inre som stångas med sig själv. På scen: MJK och dennes inre som genom ett förenklat, naivt och navelskådande terapispråk försöker förstå. Föreställningen är fysiskt driven och rör sig mellan det visuella ,akrobatik och dans, tillsammans med ett ljudlandskap bestående av inre röster, som tankar man inte riktigt kan stänga av. Tonen är mörk men med en humor i mellanrummen.   Koncept, Idé, regi och performance: MJK (Måns samuelsson) Medverkande: Ayam Rudin Salazar (performer) Alexandra Hubbard (foto och teknik)